Det är en intressant frågeställning som jag gärna dyker in i, så tack för den Nancy, Det kan bli en lång och intressant tråd för sånt här berör oss alla.

jag lovar att återkomma till den när jag har det lite mera lugnt omkring mig. Gubben i soffan, melodifestival och en flaska iskallt vitt pockar på uppmärksamhet just nu

som sagt - återkommer

Jaaaaa Maggan, återkom när du fått i dig vinet, kollat på festivalen och myst klart med gubben   Då borde du vara i finfin form för djupa diskussioner menar jag

ho ho. jag brukar få svårigheter att hitta tangenterna. efter myset med gubben alltså

Jo, det är inte lätt när man sluddrar på tangenterna   Fick just alkoholförbud av min doktor, så du kan väl dricka ett glas för mig också, när du ändå är i farten

Ojsan, skål Maggan jag sitter också med ett glas vitvin.

Samma här, men ett glas rött! Skål på er vänner!

Ska det bli en fylletråd månne?

skål tillbaka. jag får passa på och skriva innan de osynliga lovikkavantarna tar över mitt vanligen virituosa handlag

men låt oss inte tramsa bort den här tråden. Vi tar nya tag här när helgens damm har lagt sig

Näädå, ingen fylletråd här inte!  

Jag tror att jag förstår vad du menar Nancy. Känner man att man inte har fått förståelse för sina tankar, eller att man blivit felbedömd eller liknande,så kan man känna en jättefrustration över det, helt klart!

Jo, Mammi, frustrerad blir man ju… men just det att man blir ledsen över ord som man vet inte är sanna… DET är lite svårt att förklara.

Å ni får sååå gärna tramsa i den här tråden, jag ÄLSKAR tams

Men det är ju inte så svårt att förstå Nany! Om jag vet att mina ögon är gröna och nån säger att nej du, nu ljuger du allt,  dom är blå, klart man blir ledsen då , för jag vet ju att jag har rätt! Typ så….

Men snälla nancy varför orkar du bli frustrerad?

Det finns så mycket folk som säger dumma saker så man kan ju bli trött för mindre. Min devis är att man ska välja sina "krig" lika omsorgsfullt som man väljer sina vänner.

Ingen har förvisso kallat mig ond i ordets verkliga mening, eller i biblisk mening  - men det har funnits förslag åt det hållet.

De ser mig aldrig mer! jag pekar bara strängt på dörren och går vidare. You cant win them all!

Visst kan det göra ont med människor man trodde var ens vänner. Men egentligen avslöjar de mer om sig själva. Jag säger som min gamle far; Äh låt dom - vem bryr sig!

Det är ju det som är själva grejen, man vet att man inte borde vara varken frustrerad eller ledsen, för att det ju inte borde vara något att bry sig i, då det är osanning… men man kan liksom inte styra det. Så på frågan varför jag orkar bli frustrerad kan jag bara säga… om jag kunde låta bli så skulle jag det… Tror det ligger i personligheten, eller jag vet.. Välja krig är jag bra på till en viss gräns, det är massor som jag skiter i just för att jag vet att det är tams. Men det finns ju krigare som fortsätter provocera, tills man inte kan stå emot. Det senare var väl mera vanligt i tonåren kanske, men det dyker upp såna ibland även i vuxen ålder tyvärr. Sedan finns det ju krig som man ramlar in i för att man känner sig personligen påhoppad, man vill försvara sig… Det är nog de värsta, för det blir så mycket känslor inblandade…

Känner igen mig så väl i ditt resonemang Nancy och jag tror det är som du säger att man kan på nåt vis inte styra det, man känner sig påhoppad och vill försvara sig trots att man så väl vet att man borde skita i allt sammans…

Ja Mammi, man behöver inte ens ha viljan eller behovet kvar att försvara sig, utan kriget är över… men påhoppen fortsätter liksom att svida…  Man intalar sig att det inte är någon mening att älta saker, eller att motståndaren inte är värd det… man försöker med alla medel att får allt att försvinna… Men ändå fortsätter det att svida.  Jag har sån sveda kvar från hela livet, saker som sagts, som jag inte kan glömma.

Det här är viktigt att tänka på när man hamnar i en konflikt, att man inte ska komma med för starka anklagelser, för de svider länge för somliga.

Jag liknar nog mer Maggan där,är det någon som säger att jorden är platt och säger att jag är en idiot som inte förstår det då får personen i fråga gärna tänka så , jag går min väg och bryr mig inte

Så sant så sant! Förstår precis hur du menar Nancy! Hur man än försöker att glömma det som hänt, och förstår att det inte är värt att ödsla energi på,  så pockar det på där i bakhuvet och gör ont…Lyckliga dom som bara kan skaka av sig saker och gå vidare….Men jag jobbar på det, så snart så kanske jag oxå kan göra så, skaka av mig det och låta det flyga iväg med vinden! 

kom ihåg Nancy att den som kan provocera dig har makt över dig. Varför bjuda på det?

Sanning eller osanning - whatever. Det är en subjektiv fråga där svaren beror på vem man frågar. Fråga tio olika personer och du får tio olika svar. Då kan man lika gärna nöja sig med sina egna svar.

Du har så rätt Margaretha i det du säger , och du med Cristine, men det är så svårt att låta det rinna av en bara så där….det är som om det sitter djupare än så, svårt att förklara….

Nu måste jag knyta mig, så jag säger Godnatt till er alla och sov så gott!

Sov gott Mammi. Ses i morron!

Jag måste också gå och sova, dottern kastar ut mej

natt natti Mammi och sussa gott! jag hänger kvar ett tag till om nån känner för mera surr på natkvisten

NUtti nutti till dig med Christine

#21 Nattinatti Cristine. Syns imorron!

Jag ska också lägga mig. Ska fortsätta läsa lite i boken jag började på igårkväll. Sov gott allesammans och ha sköna drömmar!

sweet dreams Gunilla

Du med Maggan

Det är ju så att om sanningen ska kunna gro måste den falla i fruktbar jord.

#28 Så sant som det är sagt…….men det är ju så även med lögner, tyvärr!

Jeppp, men de gräver jag djupt ner och lägger stenar över.

Jaa, eller så kan man lägga dem i en påse och låta den följa med sopbilen!

Vad som helst bara man blir av med dem.:=))

Jag tror det ligger så djupt inom en, det där med att känna sig missbedömd, påhoppad osv, så att det är jättesvårt att komma ifrån, och då allra helst om man själv blivit utsatt för mobbing/kränkning av nåt slag.

Som ett exempel blev jag mobbad av några tjejer när jag var tonåring, och dom spred bl a en massa falska rykten om mig, och som säkert många människor trodde var sanna. Det kändes fruktansvärt att bli anklagad för saker jag visste var falska och det gjorde djupa sår i mitt hjärta.

Även på ett av mina arbeten blev jag illa behandlad av en chef som gjorde en dundertavla gent emot mig som en chef absolut inte får göra. Hon vägrade i det längsta att möta mig och ge en förklaring till varför hon agerade som hon gjorde, men till sist blev hon så illa tvungen och då kom det en lam ursäkt och inget mer. Nån förklaring till hennes övertramp fick jag inte, och det kändes inte alls bra, utan bara ouppklarat.

Kan ju vara som så att har man varit med om sånt här så är det risk att såren ligger kvar, och då börjar blöda om nåt liknande händer som sätter igång känsloprocessen igen…

Även fast man vet inom sig att man inte borde reagera så starkt osv så blöder såren likt förbaskat trots alla plåster man klistrat på!

Det är nog så Mammi. Jag blev utsatt för mobbing och övergrepp i min barndom och under nästan hela min tonårstid, det är nog det som kommer upp till ytan när man blir påhoppad. Jag tror också att man får större behov av att försvara sig nu när man kan… man liksom hämnas på sitt tidigare liv om man säger.

Ja, så tror jag med att det är. Men det är väl bra att vi har det i åtanke iallafall, så vi vet vad det är som bubblar upp inom oss vid såna här händelser, och så får vi försöka jobba på det.  Det hade ju varit ännu värre om vi inte hade den blekaste aning om anledningen till våra starka reaktioner, eller hur!

#35 Så rätt, så rätt min vän

Ja här kommer jag klampande.

Ni skriver så bra alle samans.

O har man varit på hoppad innan så kan det ju vara att man ställer sig i försvarsstälning.

Men nu till saningen. Läste i tidningen, som jag tyckte var bra. "Jag är saningen" Vist lätt som en plätt.

Eller som i saudiarabien när min morbro jobbade där för SKANSKA på 70talet. Mobron o 3till hadde fått stopp på bilen i öknen. När det kom ett gäng Araber o bara kör rätt i bilen.."Hadde dom inte ståt där så hadde det inte hänt" Altså så var det Skanskas fel. O många går fram som Elefanter o förstår inte att andra blir ledsna eller känner sig överkörda.

Nu svamlade jag igen..