När det gäller allmänt spridd vidskepelse, så är siffran 13 troligtvis den mest fruktade av alla. Många tycker att talet 13 bådar både ondska och olycka. Denna fruktan för siffran 13 tros kunna spåras ända tillbaka till sumererna, ett folk som bodde i Mesopotamien (ungefär det nuvarande Irak) för 4000 - 5000 år sedan. Dessa var mycket intresserade av astronomi och astrologi. De upptäckte med hjälp av noggranna astronomiska observationer att solåret var 365,25 dagar långt och att tiden från en nymåne till nästa nymåne var ungefär 30 dagar. På grundval av detta, delades året in i 12 månader. Det gav bara 360 dagar och hade därmed ett "underskott" på fem dagar i förhållande till solåret. Denna indelning med 30 dagars månader gav under loppet på sex år, ett "underskott" på en hel månad. Man satte därför in en 13:e månad för att få kalendern i balans och förhindra att månaderna förflyttade sig genom åren. Antalet 13 kom på sättet att spela en särskild roll. Det har alltid förknippats något som avviker från det normala.

Men det går i själva verket 13 fullmånar på ett solår. Ordet månad kommer just ifrån ordet ”måne” och syftar på månens rörelse genom alla zodiaktecken som tar 28 dagar.

Föreställningen om fredagen den 13 som olycksdag kan tidigast beläggas i mitten av 1800-talet, och verkligt spridd bland folk i allmänhet blev den först på 1900-talet. Idén vann anklang inte minst inom litteraturen, till exempel i Thomas L. Lawsons roman Friday, the Thirteenth (1907), som handlar om panik bland börsmäklare på Wall Street.

Först under decennierna därefter började man på allvar uppfatta fredagen den 13 som en dag då man borde ta sig i akt, och under de senaste decennierna har vi fyllt på mytfloran genom att söka oss tillbaka i historien på jakt efter diverse olyckor som sägs ha inträffat på datumet ifråga.

Ett av de senaste tillskotten är att ett betydande antal ordensmedlemmar från Tempelherreorden blev fängslade av Filip IV av Frankrike även kallad ”Filip den sköne”. Detta skedde fredagen den 13 oktober 1307 på order av påven Clemens V. Många av tempelriddarna torterades och avrättades dessutom. Han anklagade tempelriddarna för förräderi. Deras ledare utsattes för grym tortyr och brändes sedan på bål, tillgångarna beslagtogs. Det finns berättelser om att vissa av dem lyckades fly med en skatt upp till Skottland. Några av dessa berättelser antyder att deras skatt skulle vara begravd i Rosslyn Chapel i Skottland.

En annan hypotes grundar sig på att Jesus hade tolv lärjungar, och när Jesus blev förrådd var Judas den trettonde vid bordet. Det kan även ha varit så att det baseras på att det fanns 13 personer totalt och att Jesus korsfästes och dog på långfredagen.

Källa: Wikipedia
(och egen kunskap)