Planeter

2 Planeternas förhållande i solsystemet

2009-05-09 11:26 #0 av: AnteMsson

Del två i serien. Nu kommer vi in på tankar rörande planeternas uppkomst och förhållande till varandra.

Del två i artikelserien.

Vi skall nu se på den materiella aspekten av hur galaxerna, stjärnhoparna, solen och planeterna blev till ur ett centralt eldhav - en nebulosa.

Eldhavet i sig var satt i rörelse redan vid universums tillblivelse. Hur denna rörelse kan ha uppkommit lämnar vi just nu. Men det kan sägas att för varje aktion finns en reaktion - det är en energiprincip vi håller för sann och riktig inom fysiken.

En utomstående första kraft måste ha satt allt i rörelse.

moln.jpg

Mysticismen lär bland annat ut att tillblivandet av solsystemet går hand i hand med att det kastades ut ringformade sjok av materia från solens centrum, sedan denna samlat på sig tillräckligt med massa för att tändas.

I och med att den tändes var där mer massa än nödvändigt i solens centrum och överflödet kastades ut likt ringar på vattnet när man sätter det i rörelse med en sten, för att successivt samla ihop sig till klot.

castoff.jpg

Det innebär att ringarna som kastades ut först, också bildade klot först, eftersom rörelsen avstannade och massan svalnade, för att genom gravitationen slå i varandra och orsaka mer värme så att de kunde smälta samman.

Vilket innebär att ju mindre överflöd det var i solens kärna, desto mindre blev också kraften att skicka ut massa i rymden, varför det också formades planeter närmare solen.
Där Merkurius, enligt rim och reson, bildades sist.

Vi vet att var sak vi ser har en orsak, precis som att det finns ett skäl till att det ser ut som det gör och en materiell förklaring till det.

Om vi då tänker oss att solen är en manifestation av ett högre energiplan
- en tanke. En orsak till den verkan vi ser.
Ja, eller alla andra nebulosor också för den delen.
Planeterna är då inget annat än den tankens egentliga kropp som följer planen enligt att röra sig enligt den och orsakens Vilja.
Detta är varför solsystemets inbördes förhållanden påverkar oss kraftigare och snabbare än de mer avlägsna stjärnorna.

Astrologin här kan hjälpa oss att förstå och förutse det som sker i naturen.

Nu börjar vi komma in på religionernas syn på det jag just skrivit. Alla större religioner som fått fäste ur lärorna, talar om de Sju.

De sju som står framför tronen inom kristendomen, de sju ärkeänglarna som återfinns inom många religiösa tankar eller Rishi inom hinduismen.

Solen är den lysande tronen och de sju planeterna är förkroppsligandet av dess energi.

Astrologi och Astronomi var från början inte skilda vetenskaper, men i tider då folk sökte sig mer och mer från de spirituella delarna av livet så fann man en tilltro till en ny form av samhällsrörelse. En folkrörelse som förde fram dem som kunde visa - som kunde bevisa. Endast det man kunde ta på skulle man lyssna till. Det skulle låta rimligt för örat.
Resten kunde man kalla vidskepligt.
Det gjorde vetenskapen lika falsk som religionerna. Det blev en ny religion att tro på, för vetandet var lika lågt som alltid.
Att tänka - blev fult. Det hade man ju arbetare (vetenskapsmän) till.

Denna nya tanke inom vetenskapen blev att kallas astronomi. Astronomin räknar med 8 egentliga planeter, inklusive Neptunus och den nionde jokern Pluto.
Astronomen kan visa detta för oss, genom fotografier och teorier.
Ja, de kan ju till och med ändra sig i sin vetenskap om vad som är en planet och inte för att passa sina beräkningar och teorier om det visar sig vara ohållbart. Till exempel när jag var ett barn, var Pluto en planet.
Nu är det inte en planet längre.
Människan som följer den vedertagna vetenskapen behöver inte tänka kritiskt och ifrågasätta den, det gör den så bra själv.

Den vedertagna vetenskapen har således på 100 år ändrat sig ett flertal tillfällen för vad som är vad.

Albert Einstein sade att han inte trodde på slumpen, han sade något i stil med att "Gud kastar inte tärning" för att påtala det osannolika att det bara skulle vara en slump som ledde fram till allt.

uppe.jpg

Mystikern räknar dock inte Neptunus som en ursprunglig planet och absolut inte Pluto. Som stöd för detta påstående finns Bodes Lag som säger att om man tecknar ner an serie fyror enligt följande:

M V J M A J S U N

4 4 4 4 4 4 4 4 4

Sedan adderar man det genom att börja med att sätta en 3 efter första planeten efter den närmast solen och dubbla det för varje nästkommande (inklusive asteroidbältet) får man följande:

M V J M A J S U N

4 4 4 4 4 4 4 4 4

3 6 12 24 48 96 192 384

Sedan lägger man ihop talen man får enligt följande:

M V J M A J S U N

4 4 4 4 4 4 4 4 4

3 6 12 24 48 96 192 384

4 7 10 16 28 52 100 196 388

Vi tar med solen som är i centrum och får ett decimalsystem av solsystemet, så vi delar allt med tio. Med vår Jord som utgångspunkt för medelavståndet till solen.

Bode-talet för:

Merkurius: 0,4
Venus: 0,7
Jorden: 1,0
Mars: 1,6
Asteroiderna: 2,8
Jupiter: 5,2
Saturnus: 10.0
Uranus: 19,6
Neptunus: 38,8

Det verkliga avståndet är:

Merkurius: 0,4
Venus: 0,7
Jorden: 1,0
Mars: 1,5
Asteroiderna: 2,6
Jupiter: 5,2
Saturnus: 9,5
Uranus: 19,2
Neptunus: 30,0

Vi ser där att Bodes Lag stämmer relativt bra med det verkliga avståndet där skillnaderna ligger inom marginalerna för planeterna ellipsformade banor i förhållande till varandra och till solen.

Alla planeter utom Neptunus.

Därför faller Neptunus bort ur tanken att den skall ha varit en ursprunglig planet, och har således inget med solsystemets plan att göra.

hela_snett.jpg

© Text, bild och layout: Astra et Clerum
- 2009 E.V.

Detta material får kopieras fritt och användas av alla.
Spridning får ske i oförändrad form och enbart mot skäliga kostnader för eventuella utskrifter och porto.

Till nästa artikel fortsätter vi med relationen mellan avstånd till solen, rotation och hastighet i planetbanan runt solen, för att se om vi kan hitta något intressant där. Kanske till och med ta upp vilka timmar av dygnet som tillhör vilken planet och varför.
Vi får se hur långt det blir.

Anmäl
2009-05-09 17:19 #1 av: AnteMsson

Även denna artikel kan fås som skyddad pdf-fil om man önskar.

Då kan man skriva ut den, läsa den och dela den, men man kan inte ändra innehållet.

Jag kommer försöka hålla artiklarna korta och relativt enkla, så man orkar läsa dem medan man draicker kaffet.

Sedan är det ju klart att man kan diskutera dem vidare och utveckla delar av det jag skrivit, det är liksom meningen.

Anmäl
2009-05-10 03:08 #2 av: Jodrena

Mycket intressant artikel (igen)!

Jag som inte är särskilt kunnig om än intresserad av astrologi känner att den här artikelserien ger mig mycket.

Det där med siffrorna och avstånden var ju häftigt! Spännande.

Men jag undrar - förstod jag det rätt att planeterna är materia som kastats ut ur solen? Skäms Vad lite jag kan om det här inser jag nu.

För i så fall, kan det inte vara så att Neptunus (och eventuellt Pluto) har blivit påverkade på något sätt utifrån - så att de har hamnat på "fel" avstånd?

Som du uttrycker det, att det är en tanke som styrt var planeterna ska hamna - då kanske det blev något fel, en missbedömning eller någon annan påverkan som gjorde så att Neptunus hamnade fel..?

 

Och ur kritisk synpunkt: Hur kommer det sig att man bara bortser från någonting som finns där? För att det inte passar inom ramen för teorierna och matematiken? Nu tror jag ju inte att mystikern förnekar Neptunus existens - som du sa; den räknas inte som en av de ursprungliga planeterna. Betyder det att den inte har någon verkan eller betyder det att den bara inte passar in och därför inte räknas med?

Anmäl
2009-05-10 03:17 #3 av: AnteMsson

Nej, man bortser inte bara från det.

Nu visade jag ur perspektivet att man räknar bort den som en ursprunglig planet.
Alla gör inte detta, utan denna artikel är skriven ur synvinkeln att det ligger en vilja och orsak bakom solsystemets uppkomst. Bode's Lag skall vara stöd för detta. Då går Neptunus och Pluto bort.

På samma sätt som att du tar bort moroten om den ligger bland jordgubbarna om du skall göra jordgubbssylt. Fast Moroten är bra att koka gryta med.

Sedan kan vi dra in den aspekten att banorna för Pluto och Neptunus, inte heller "går i takt" eller ens i helt samma plan som de övriga planeterna. Vilket ytterligare är stöd för att de inte "är med".

Anmäl
2009-05-10 16:38 #4 av: Jodrena

Okej, tack för ditt svar. Jag förstår hur man tänker med hjälp av Bode´s Lag. Jag började bara filosofera lite vidare kring det där medvetandet som enligt den här teorin satte allt i rörelse.

Om ingenting sker av en slump - kan man då utesluta möjligheten att det sker misstag?

Och om ingenting sker av en slump - så finns ju Neptunus och Pluto till av någon anledning just där de är även om de inte hör till de ursprungliga planeterna enligt Bode´s Lag.

Att de inte följer samma mönster som de Sju indikerar ju på att de inte hör till samma grupp, de har inte samma syfte eller samma verkan kanske, men att de inte tillhör det ursprungliga är jag inte övertygad om.

Ungefär som att de tillhör en syskonskara med två grupper av halvsyskon. Detta är inget påstående utan en okunnig nybörjares funderingar.

Anmäl
2009-05-10 16:59 #5 av: AnteMsson

Vad jag här försöker skilja ut är den fysiska och materiella vetenskapen från den spirituella om vad vårt solsystem består av. Enligt en teori.

Det finns mycket utanför solsystemet både enligt den spirituella åsikten om att Uranus är ytterst och enligt den fysiska vetenskapen om att Pluto är det.

Det är bra att det funderas över det jag skriver, det är liksom meningen.

Jag kommer, förhoppningsvis, över en tid lyckas väva ihop detta så att man med de olika teorierna kan se ett mönster i varför det blivit att se ut som det gör och användas på ett sådant sätt som det görs.

Jag kan inte nog tydligt understryka, verkar det som, att jag inte kommer säga - så här är det -, utan jag kommer att säga - Enligt **** så kan man utläsa ***** -.

Under det att diskussioner startas rörande det jag skriver, kanske till och med Jod's Lag kan uppstå och förklara en annan aspekt av det.

Misstag, sker hela tiden. Det ser vi över allt ;-)

Anmäl
2009-11-22 01:09 #6 av: moonflower

Hej Vilken otroligt intressant läsning! TACK! Fr-Sirivs.

Färger, toner, våglängder, nummer - energi av olika slag är vad jag har grunnat på i flera år - astrologi,  är så mycket MER än "bara" vad som står som veckohoroskåp i någon tidning (inget ont om det!)  och  jag tror att vi i framtiden kommer att förstå så mycket mer...Flört

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.